Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon visste inte själf hvarför — det var som en stänk af
själfförakt i detta skratt — men det lättade. Denna hans
obilliga svartsjuka, hans brutala retlighet, gjorde henne i alla
fall godt; hennes själ vidgade ut sig efter trycket.
»Jag måste tala med dig i afton, Edmée.» — Han
böjde sig ned öfver henne. — »Kan du ej på något sätt
stanna i Tuilerierna?»
Hon skakade på hufvudet: — »Omöjligt! Jag är här
ju med min gudfar och min kusin.»
»A, jag glömde — din kusin 1»
Han vände sig kallt ifrån henne, tog Rapp, som just
passerade förbi, under armen, och började prata med honom.
Edmée ångrade i nästa ögonblick, hvad hon sagt —
hon ville taga det tillbaka, hellre utsätta sig för hvad som
helst än trotsa honom, men hon kunde ej komma till att
tala med honom mera. ögonblicket var förspilldt. En gång
mötte hon hans blick öfver salen, men den sade henne intet.
Laure Junot kom fram till henne. — »Tillåt, att jag säger
dig en artighet, Edmée — du är förtjusande? Madame
Germon har gjort ett mästerverk. Och diamanterna klä
dig! En liten smula för tidigt, eller hur, efter våra
gammaldags begrepp? . . . Man skulle icke kunna se på dig, att
du var så sömnig i går afton. Apropos» — hon böjde sig
muntert fram och hviskade — »kan du tänka dig, att jag
så godt som lockat ur Duroc, att hon skall komma hit i
afton — Pauline! Det är allt en besynnerlig tid att ge
audiens till supplikanter, men Förste Konsuln är ju så
upptagen ...» — Hon smålog.
Edmée kände, hur det blef svart för hennes ögon, och
hjärtat upphörde nästan att slå. Det varade blott ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
