Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
suln. De sågo ett ögonblick fast och ömt på hvarandra.
Så tog hon Armands arm och gick långsamt genom salen.
Bonaparte följde henne länge med ögonen.
Edmée kom hem i Rue du Bac och gick, efter många
oroliga förmaningar af markisen och Madame de Chåteauneuf,
strax upp till sig. Hon lät Valentine taga diamanterna af,
men när hon ville lossa klädningen, hejdade hon henne
hastigt. Hon reste sig upp från stolen framför spegeln.
»Jag kan icke stanna här, Valentine,» sade hon bestämdt.
»Tag min kappa — min stora kappa — jag måste gå igen.»
Pigan grep henne förskräckt om armen. »Men
Ma-demoiselle, då! Det går ju icke an. Mademoiselle är sjuk
— det är feber.»
o
»A, pratl Gif mig min kappa. Jag måste bort, hör
du ju.»
Det var redan öfver midnatt.
»Det går icke an. Jag låter kalla Madame eller
Monsieur Louis ...»
Edmée stampade i golfvet. »Gif mig min kappa!»
ropade hon i förtviflan och raseri. »O, min Gud, nu står
hon där och spiller min dyrbara tid!»
Hon fick sin vilja fram. Hon nästan sprang öfver bron
till Tuilerierna. Hon hade ingen svårighet att passera
gallerporten — vakten kände händelsevis från föregående gånger
alldeles bestämdt »den beslöjade damen». Oantastad lyckades
hon nå ända fram till Durocs ingång.
»Jag önskar tala med medborgaren Duroc. Det är
något viktigt.»
Duroc hade nyss lämnat Förste Konsuln. Han blef
högst förvånad, när han igenkände Mademoiselle de La
Feuillade, och förde henne strax in i sitt kabinett. Då hon
lå. — Förste konsuln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
