Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Af hela min själ önskar jag» o. s. v. Jfr. »Dix années
d’exil»: »Je souhaitais que Bonaparte fät battu* (under
fälttåget i Italien 1800).
VIII.
»Jag är icke allt för starkt bunden». Som bekant, var
det under Direktoriet och Konsulatet blott ett civilt
äktenskap, som förenade general Bonaparte med M:me
de Beauharnais. Den kyrkliga vigseln försiggick, trots
Joséphines länge närda och ofta yttrade önskan i detta
hänseende (hon visste nämligen, att många anhängare af
den starka religiösa reaktionen efter Brumaire egentligen
betraktade hennes äktenskap som ogiltigt), först 1804,
dagen före kröningen, då kardinal Fesch vigde dem.
»Maximum». Häntydning på Republikens många olikartade
och ofta märkvärdiga maximumsbestämmelser i handel
och vandel.
»Stort attentat mot Förste Konsuln i operan». Detta
attentat är det, som den 18 Vendémiaire år XI (11
oktober 1800) föröfvades af de fyra sammansvurna:
Ce-racchi, Arena, Demerville och Topino-Lebrun (alla
anhängare af en terroristisk republik), hvilka, beväpnade
med dolkar, väntade Förste Konsuln utanför hans loge
i operan, då han begaf sig till premiéren af >Les
Horaces» af Porta. De blefvo strax fängslade Fouché
— och genom honom Bonaparte — var på förhand
noggrant underrättad om faran.
»Låtit hedra och rödja vår gamla Place Royale». På
Place des Victoires (den gamla, af hert. de La Feuillade
1686 anlagda, Place Royale) hade Förste Konsuln på
Republikens högtidsdag 1 Vendémiaire år IX med egen
hand lagt grundstenen till monumentet för generalerna
Kleber och Desaix.
15. — Förste konsubi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
