Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leende. — Gud vet!... sade hon. Han rodnade
— som alltid, när han ’blev uppmärksam på, att
han talade för mycket om sig isjälv ooh
inbillade sig, att han gjorde sig till narr med
sina opåkallade reflexioner.
Kaja såg att hon hade stött honom och blev
själv misslynt. Hon reste sig upp med en liten
otålig $uck och började åter gå framåt stigen,
som förde in d den lilla fumdungen, som tant
Kitty gärna kallade för »parken». Han stod
stilla ett ögonblick, medan (han med handen
omkring tändstickslågan. iförsökte få eld på sin
cigarr — därpå följde han långsamt efter henne.
Solen stod lågt på himlen och kastade Just nu
ett skarpt dunkelrött sken in emellan de glesa
stammarina, meDlan vitllka den barrbeströdda,
mäsitan osynliga stigen slingrade sdg.
— Är det inte isynd om tant Kitty — vände
sig åter Kaja emot honom, angelägen att starta
ett mera neutralt ämne — att hon så länge har
måst ,undvara Marieholm? Senast i går sade
lion, att höstarna och vårarna i staden hela
livet igenom alltid hade varit en plåga för
henne –-
— Å, hon hade väl sina kompensationer —
sade Erik lite kyligt och kom strax efteråt
ihåg vad hans mor hade berättat honom om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
