Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I kvällningen gick Erik ut i hagen och satte
sig på den lilla bänken under björkarna,
varifrån han kunde hålla öga på trappan och
förstudörren. Utan att han och Vera
någonsin träffat något slags avtal om att mötas där
ute hände det mycket ofta — på sista tiden
så gott som var kväll. De brukade då för det
mesta företaga en liten aftonpromenad uppåt
ljungbackarna tillsammans. Nu i afton — när
han efter en god stunds väntan inte såg henne
komma ut från verandan, gick han i sin
otålighet länjgre in mellan trädstammarna och kände
sig helt överraskad, när han plötsligt såg henne
sitta på en av stenarna bakom den halvt
nedrivna gamla gärdsgården. Där satt hon
orörlig och sysslolös — framåtlutad, med nedslagna
ögon och lekte med en klase rönnbär. Det
var tydligt att se, att hon satt där och
väntade på någon och blotta tanken gjorde honom
nästan yr i huvudet och helt varm om hjärtat:
det hade aldrig någonsin hänt förut, att han
funnit henne i hagen, innan han själv kom
dit.
— Har dtu väntat på mig? sade han ivrigt
med mycket låg röst.
Som vanligt talade de engelska med
varandra, och medan i henn es mun det tvetydiga
»You» säkert alltid betydde »ni», kunde ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
