Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, som satte en ära i att inte fråga någon
till råds, kanske inte bort handla på egen hand.
— Jag trodde, att du hellre ville stanna
här... sade han dröjande — nästan osäkert.
— Å ... sade Vera.
— Vill du resa dit?... I morgon?... Han
lade frågande armen kring hennes liv — det
rörde honom inte, att pågarna när som helst
kunde komma ut ifrån matrummet: de
existerade inte liänigre för honom och inte Sissla
heller.
— Om hon bad mig... sajdie Vera.
— Jag borde förstås ha frågat dig...
Hon bet sig i underläppen — det var
mycket svårt att komma åt att möta hennes blick
under de långa ögonhåren.
— Har du gråtit? sade han viskande —
ömt och ångerköpt.
Svaret kom mycket långsamt: det var en
drottning, som nedlät sig till att förebrå sin
ringaste tjänare:
— Jag tyckte, att någon kunde ha kommit
ihåg mig.
— Vera — sade han: vi talade ju bara om
dig.
När Erik Stjerne senare på kvällen efter den
första kyssen Vera någonsin givit honom,
timvis vandrade ensam fram och tillbaka på ljung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
