Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å, om han aldrig har något sämre för sig,
tyckte Marianne, nonchalant tröstande.
Anne-Sophie tittade ned och knep ihop
läpparna. Hon tyckte inte om svägerskans ton och
undrade bittert, om hon kanske också kunde
se, hur föga hon själv i moraliskt avseendte
litade på sin äldste son.
Men Marianne ägnade i verkligheten inte en
tanke åt Georg Wendelsköld och hans moral.
Hon intresserade sig mycket mera för
Anne-Sophie själv och brevet i förmiddags. Just nu
tog hon det åter — lite dröjande — upp ur
fickan och lutade sig fram emot lampan för att
ännu en gång genomläsa det.
Marianne de Breteuil var nu över fyrtio år,
men tiden hade farit så skonsamt fram med
henne, att hon knappt såg ut att vara mera än
trettio: på sätt och vis — tyckte de flesta —.
vackrare och fräschare än sin unga dotter, som
enligt den gängse smaken föreföll lite för kantig,
lite för rak, lite för mörk. Figuren var nog
något fylligare än för tjugu år sedan men vig
och spänstig, och den alltid jämnbruna hyn
ännu lika mjuk och slät som en ung flickas.
De mångskiftande vackra ögonen, som en gång
till den grad förtrollat Henning Waast och många
med honom, hade ingenting förlorat varken i
glans eller uttryck. Tvärtom ägde nog blicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
