Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domen hade han, trots all yttre behärskning,
varit mer än vanligt sensibel, ofta överkänslig
och alltid — tyckte den genomfriska,
optimistiskt lättjefulla och något epikureiskt anlagda
Marianne — »tagit livet alltför tungt». Nu, under
inflytande av den förrädiska sjukdomen, vilken
ofta tvang honom till ofrivillig overksamhet,
hade han till och med blivit något mjältsjuk.
Hemmet — det vackra, vänliga hemmet, i vilket
hans älskade Marianne var härskarinna och
medelpunkt, hade, medan barnen växte upp och
hans intresse koncentrerade sig kring dem, efter
hand blivit så gott som hela hans värld. Han
läste mycket, sysselsatte sig företrädesvis med
historia, teologi och filosofi, under det att hans
forna kamraters och ståndsbröders umgänge
mindre och mindre tilltalade honom. Han hade
varit en ivrig ryttare, och fastän han nu sällan
vågade hänge sig åt denna sport, hade han
behållit sin gamla passion för hästar och var glad
över att hans unga dotter delade den. Hans
hustru, som var lycklig i sitt gamla hem, det
enda hon någonsin ägt och någonsin kunde tänka
sig att äga — dessutom, som sagt, lite lat ajv
sig — tyckte, att hon inom sina egna fyra väggar
hade allt vad hon önskade sig, och brydde sig
heller inte vidare om att komma utanför Urfva.
Och sålunda hände det sig att fröken Yvonne —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
