Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga damen såg upp på Vilhelm de
Bre-teuil och skakade på huvudet — lite osäkert
småleende. I det hon liksom letade i sitt minne,
sade hon tvekande:
— Jag är rädd för att jag inte alls kan minnas
ryttmästarn... Men jag har väl heller inte varit
mycket stor på den tiden?
— Bara fem—sex år, eller så, sade Vilhelm
hastigt. Ni... Fru Waast brukade för resten
kalla mig för farbror på den tiden...
— Det vill jag gärna fortfarande ha lov till,
sade hon genast graciöst, om... om ...
Han avbröt henne med att säga, att »vännen
Hennings hustru», till och med om hon inte
varit bekant förut, alltid skulle betraktas som
en gammal vän av familjen...
Naturligtvis, slutade han lite abrupt.
Marianne såg på sin man, liksom förvånad
över hans ton: så besynnerligt brådskande —
nästan lite tafatt stel, tyckte hon. Hon skyndade
sig att säga:
— Och jag får väl bli »tant Marianne», så gott
först som sist. Eller hur, Edith?
— Inte »tant»! sade Edith småleende — på
en gång blygt komplimenterande och glatt
in-ställsamt. Men om jag får, vill jag gärna säga
Marianne — liksom Henning gör...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
