Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bildade en naturlig bena över hjässan, innan
de i nacken förenades till en enkelt uppsatt
fläta. Hon hade ett litet ansikte med små drag,
fint tecknat och så regelbundet, att det, när hon
höll ögonen nedslagna, föreföll nästan dockaktigt
livlöst. Men ögonen — när hon höjde blicken —
förändrade helt och hållet dess uttryck,
förändrade hela hennes person: ett par mörka,
blåsvarta ögon, nästan lika mörka som
Yvonnes — men blå, blå i bottnen. Och ändå
påminde de på ett obestämt sätt om Yvonnes:
ögonsättningen, ögonbrynens linje, de mörka,
långa ögonfransarna, så mycket mörkare än
håret.
Hon hade en djup grop i vänstra kinden: den
kom fram nu när hon smålog mot Uno, som
fortsatt att säga artigheter, tala om vädret och
om hur dammig landsvägen var mellan
Oring-tofta och Urfva.
Anne-Sophie höll sig alltjämt mycket
reserverad, och efter de första orden överlämnade
hon helt och hållet samtalet åt sin man och den
främmande löjtnanten, som till all lycka varit i
Norge och hade sett samma utsikter som fru
Waast nyligen hade sett.
Marianne ordnade vinglasen på den stora
brickan med förfriskningar, som redan blivit
inburen, och undrade lite oroligt över att Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
