Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
apokryfiskt, fastän min gamle släkting Robert
alltid så styvt höll på det...
Blotta namnet Arildstorp förklarade ju genast
sammanhanget med bekantskapen, som ingen
vidare intresserade sig för — ingen utom kanske
Yvonne, som under de sista minuterna
tillsammans med sin kusin Georg kommit in i rummet.
— Min dotter, föreställde henne Marianne.
Hon heter Yvonne och får nog lov att säga
Edith — eller hur? ...
Yvonne tog lite stelt emot den vänligt
framsträckta handen. Hon tyckte inte om, att
»mamma disponerade över henne», men hade
dock världsvana nog att småle. Unge Georg fick
också en handtryckning, ett leende och ett par
förekommande ord. Marianne vände sig till
Henning och gladde honom med försäkran om,
hur förtjust hon redan var i hans fru. Men
orden, huru väl menade de än voro, föllo lite
formella: efter skålen hade hon hoppats på ett
slags allmän förbrödring men kunde inte undgå
att märka, att stämningen var lika matt som
förut.
»Det är Anne-Sophies skull!» tänkte hon. »Och
jag vet inte, vad som går åt Vilhelm...»
Yvonne hade hela sin uppmärksamhet riktad
på Edith Waast, som nu tagit plats i soffan
bredvid hennes mor, medan Erland Seiszing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
