Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hejdade sig plötsligt — insåg det
opassande i att söka inviga denne främmande i
något, som endast angick henne själv... I alla
fall angick det inte honom.
Han svarade inte — vad hade han att säga?
Men han fortfor att se på henne, och den
outtalade frågan i hans blick, nu mera ödmjuk men
tydlig nog, fanns alltjämt kvar. Edith böjde sig
för den och började förklara...
— Pappa — min styvfar — är ju ännu ung,
knappt mer än tjugu år äldre än jag själv, och
det var helt naturligt att han gärna ville ha ett
eget nytt hem... Han har alltid varit snäll emot
mig och jag... jag har ju aldrig haft någon
annan att hålla mig till än honom.
Tydligen var det henne omöjligt att förklara
sina motiv. Han förstod henne och insåg, att de
svårligen kunde fortsätta ämnet. Likväl kunde
han — som annars var talför och ganska
världsvan — inte komma sig för att tala om något
annat. De tego bägge ett par minuter, tills Edith
plötsligt reste sig upp och drog i den broderade
klocksträngen nära kakelugnen.
— Jag glömmer ju alldeles att bjuda er något,
herr Seiszing... Ett glas vin åtminstone, innan
Henning kommer hem, eller lite frukt?...
Förfriskningarna kommo genast in, och när
hon serverat vinet och redan förde glaset till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
