Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest värdefulla tavlor på väggarna. Edith
tackade: hon tyckte om vackra saker men hade
hittills aldrig haft råd att ha sådana omkring
sig. Nu började hon vän ja sig vid välmåga och
överflöd: hon njöt av sitt fina linne, sina vackra
kläder, husets rikliga materiella tillgångar, det
solida gamla silvret i skåp och skänkar, mattorna
på golven, blommorna i växthusen — det fick
alltsammans sin plats, stor plats i hennes
dagliga tillvaro, och ibland nästan undrade hon,
hur hon så länge kunnat undvara allt detta.
Annars var hon just inte anspråksfull av sig,
inte i något avseende, heller inte i känsloväg —
och om Erland Seiszing trodde det, bedrog han
sig. Den enda människa i världen, hon varit
riktigt djupt fäst vid, hade varit modem.
Gubben Eysten, som hon naturligtvis ansåg för sin
far, hade hon hållit utav, tyckt synd om, när
han förlorade sina pengar, ocli pliktskyldigast
begråtit. För sin styvfar hade hon känt både
tacksamhet och tillgivenhet, därför att han —
ända tills han gifte sig med en person, som
»inte kunde med tösen» och på grund av avund
och allmän antipati behandlade henne illa —
alltid visat henne vänlighet, förtroende och
omsorg. Hon hade — som hon sade till Erland —
»hållit sig till honom» som det enda stöd hon
ägde, och först vid hans andra giftermål kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
