Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sin plats. Han kände, att han inte kunde
stanna — att han, om han sutte här längre,
ovillkorligen komme att röja sig och säga henne
något, som han inte fick säga, därför att det
skulle göra henne ytterligt ont, såra och
förödmjuka henne och hennes man, rubba
funda-mentet för hela den lilla värld, inom vilken hon
just nu började känna sig så trygg och så
hemmastadd.
Han reste sig upp. — Lilla Edith, sade han
sakta och tog hennes hand, som han plötsligt
böjde sig ned och kysste — något han aldrig
gjort förut. Lilla Edith — han sade det ännu
en gång och i själva rösten låg ett sådant
uttryck av värme och ömhet, att hon inte kunde
misstaga sig på hans sympati för henne. Hon
missförstod inte — men förstod inte heller —
kände bara helt omedvetet, att det mellan dem
båda i detta ögonblick fanns det innerligaste
samband och kände sig tacksam mot honom,
som känt henne som barn och varit hennes
föräldrars vän.
— Går farbror redan? sade hon lite förlägen
— med en viss saknad.
— Jag skulle ju också söka upp Henning...
sade han undvikande.
Hon gjorde en liten rörelse — inte
avvärjande precis, men hållningen blev på en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
