- Project Runeberg -  Det fatala giftermålet /
153

(1931) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hon kunde väl haft tid att själv komma 1
sade änkeprostinnan Brettner.

— Inte har j a g några anspråk i den vägen,
sade Anne-Sophie. Och är det egentligen vanligt,
att unga fruar nuförtiden komma ihåg sina mäns
gamla bekanta?

— Jag trodde hon var så söt, sade en annan
av damerna. Den stora middagen på Oringtofta
lär ju ha varit så ytterst vällyckad och
animerad ...

— Allting var också ofantligt bra arrangerat,
sade Anne-Sophie med en ton, som om det
kunnat vara mycket bättre. Och gamla tant
Regina var beundransvärd 1

— Ja, sade Marianne. Jag var alldeles
förvånad över att se henne så livlig.

— Inte bara »livlig», sade Anne-Sophie. Hon
berättade mig, att hon själv personligen räknat
fram allt silvret och övervakat hela dukningen...
När man är nära åttio år, så är det ju ändå en
rätt ansträngande prestation...

Vilhelm var förvånad över Anne-Sophies
konversation, som annars brukade vara mycket,
mindre trivial, tyckte han.

— Hon har naturligtvis rakt ingen vana att
förestå ett så stort hus, sade borgmästarinnan,
som också varit med om middagen. Jag menar
fru Waast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmfatala/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free