Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt liv undvikit. Att göra uppriktiga frågor och
få uppriktiga svar, se folk in i ögonen och
fordra »ja» eller »nej» — allt detta, som hon
en gång fruktat visavi Erland Seiszing och med
all makt försvarat sig emot — det fruktade hon
också nu gentemot Henning. Hon undrade
på, om han — om Yvonne, om Marianne, om
någon av dem — jämförde henne med den
där andra flickan, som skenbart handlade på
precis samma sätt och som hon hörde, hur
de bedömde, men det föll henne aldrig in att
söka göra minsta försök att få veta det.
Hon hade alltid ända från barndomen känt
sig osäker i sitt förhållande till sin
omgivning och nu tyckte hon, att alla hennes
förhoppningar om att genom sitt äktenskap vinna
trygghet och fotfäste i livet, inte berodde på
annat än en illusion. Ensamhetskänslan parad
med förnimmelsen av fysisk svaghet och brist
på motståndskraft sänkte sig under dessa mörka
vintermånader över henne. Vem kunde hon
lita på? Vem kände henne? Kanske en. Men
honom tordes hon inte tala med och visste heller
inte ens vad han egentligen tänkte, hade heller
ingen rättighet att någonsin få veta det. Hos sina
nya bekanta, som kallade sig hennes mans gamla
vänner, fann hon avund, ovilja, eller, i bästa
fall, likgiltighet. Och hennes man, Henning själv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
