Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var pappa också — mer och mer på sista
tiden. Han var heller inte frisk. Och mamma
tyckte inte om, att han så ofta reste till
Oringtofta och satt och pratade med Henning och
Edith; — hon sade aldrig något, men hon
tyckte inte om det. Och när Yvonne också en
dag ville gå dit bort och se, »hur det stod till
med Edith» — det var dagen innan julafton och
det var så tomt i huset, sedan Erland rest, och
så mycket stoj, därför att bröderna kommit hetn
och dagen i ända bråkade med en velociped,
som alltid gick itu — så sade mamma, nästan
lika skarpt som om det kunnat vara själva
faster Anne-Sophie:
— Inte behöver du bry dig om att gå dit i
detta snö väder!... Jag tycker det kan vara nog
att pappa nästan var dag berättar oss, hur det
är med dem där borta.
Men Yvonne gick ändå.
Edith var uppe och satt och skrev brev och
julkort. Ett, som när Yvonne kom, låg
färdigskrivet på hennes portfölj var adresserat till
»Välborne Herr Erland v. Seiszing». Hon tittade
på det. Där stod:
»Tack för vänliga julhälsningen! Henning och
jag önska på det hjärtligaste god helg och
mycken trevnad där nere i Tyskland. Tillgivnast
Edith Waast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
