Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som nästan alla åkommor i den vägen... Hade
han rättighet att på det viset, han nu gjorde,
dölja sitt hälsotillstånd för sin hustru — och
hade han råd till det? Hade han råd till att
beröva sig själv trösten och tillfredsställelsen att
utesluta från sitt förtroende den, som han mest
älskade och som alltid visat honom den mest
oinskränkta tillit?... Dagligen och stundligen
sade han ju sig själv, att när han inte talade
med Marianne, gjorde han det för att inte störa
och oroa henne, för att så mycket som möjligt
skona henne. Men skulle hon inte en gång —
det tänkte han också på — känna sig fattigare
och mera arm, kanske rent av tillbakasatt,
därför att han skonat henne nu? Hade hon råd
att mista känslan av att vara den, som, vare
sig det gällde glädje eller sorg, alltid stått honom
närmast? Förut hade de — tyckte han — livet
igenom med varandra trofast delat ljuvt och
lett (som Anne-Sophies stackars utestängde man
gärna brukade säga), men under detta sista
halvår eller mera, alltsedan Edith, och med
henne, alla de känslor och minnen, om vilka
Marianne intet visste, åter stigit fram ur den
förtid, han så länge inbillat sig vara glömd och
död, hade hon — hans älskade Marianne —
varit lika utestängd från sin mans
förtrolighet som någonsin själva svåger Uno från sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
