Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
doftade, kände sig Waast mer och mer
hemmastadd och väl till mods, böjd för att förlåta
och glömma »allt det där otrevliga», som han
vid sin ankomst varit så upptagen utav — ja,
ansåg det närmast som ett blott och bart
missförstånd mellan gamla vänner... Han smålog
litet åt Anne-Sophies genomskinliga
avundsjuka, som han — om den än för Ediths skull
förargade honom — inte kunde låta bli att
uppfatta som ett slags komplimang till honom
själv. Om hon visat sig uppriktigt nöjd och
belåten med att se honom gift och
oåterkalleligen fäst vid en annan kvinna, hade det
naturligtvis inte kunnat betyda annat än att hon,
på vars obetingade trofasta tillgivenhet, han i
sitt innersta alltid varit så säker, nu — äntligen!
— kände sig fullständigt likgiltig för honom. Och
det ville han för ingen del vara... Inte ville
han det! Vem hade väl någonsin brytt sig så
mycket om honom som Anne-Sophie de
Bre-teuil, som för hans skull, när hon förstod,
att han inte ville ha henne, kastat sig i
armarna på den förste bäste, och sedan,
samtidigt med att hon under tjugu år uppehållit
sin värdighet som majorska Wendelsköld, dock
vetat alltid bevara hans vänskap och sin egen,
långt mera värdefulla och omfattande känsla
för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
