Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är detsamma. Det är en händelse,
att han det är... mitt fel är ju lika stort.
— Vi kunna ju alla vara envisa och göra
dumheter...
Yvonne skakade tröstlöst på huvudet. — De
varnade mig alla, sade hon.
Marianne mindes, hur Yvonne hela livet
igenom blivit »varnad», och hur föga intryck
det gjort på henne. Och när man efteråt tadlat
och förebrått henne hennes envishet och
oförstånd, hade hon sällan stannat och hört på en
— bara gått sin väg. Nu var hon utom sig och
alldeles förkrossad.
Men hennes mor nändes inte moralisera över
saken — hon sade bara energiskt:
— När du nu har tvättat och kammat dig
och tagit en snygg klänning på dig, så kommer
du ner och äter middag...
— Kan jag inte slippa? bad Yvonne sakta och
slöt ögonen.
— Nej, sade Marianne bestämt, ovanligt
strängt och allvarligt — det kan du inte. Pappa
skulle bli orolig för dig.
Yvonne, som ute i trappan högtidligt hade
beslutat, att hon aldrig mera först och främst
skulle tänka på sig själv och vad hon ville,
gick ödmjukt in på att äta middag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
