Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gav du lov till det? sade Marianne, lite
ogillande.
— Naturligtvis. Hon är där inne nu.- Min
kära Marianne, har det inte gått upp för dig,
att han utan tvivel räddade livet på Yvonne...
Den trånga gamla inre gården med alla
stenlängorna och träden 1... Den borde inte
existera, sedan vi utvidgat stallarna! Erland satte
sitt eget liv på spel för hennes skull och har
egentligen rättighet att begära vad han vill av
oss...
— Sade du honom det?...
— Något liknande, sade jag väl, men det är
svårt att tacka Erland ...
— Vad svarade han då?...
— Han skrattade och sade, att jag kunde väl
begripa, att han hade gjort precis detsamma,
om Nils Stalldräng eller gamla Mari suttit i
vagnen i stället för Yvonne.
— Han är en präktig pojke, utbrast
Marianne med värme. Hon ville alltid gärna
berömma.
— Det är han. På sitt vis. Och om han nu
vill ha Yvonne — Vilhelm smålog lite retsamt
mot sin hustru — så skall j a g inte sätta mig
emot det. Men det vill han inte.
— Hur vet du det? frågade Marianne hastigt
— alltid lätt stött på sin dotters vägnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
