Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, också för Mariannes skull. Men jag
tänkte nu mest på Edith.
— Edith?...
Han nickade betydelsefullt.
— Jag vet, att du kommer att bli förvånad
— kanske lite bedrövad — kanske ond. Men
s å får du inte ta det — du måste lära
dig att förstå. Ser du, jag — jag ser det inte
alls på det sättet... Han stannade, betänkte
sig åter, försökte välja orden och såg tvekande,
ovisst på Yvonne. Hon hade blivit mycket blek
där hon satt med ansiktet mot dagern, mitt i
ljuset.
Gud vet, vad hon nu egentligen tänkte sig,
att han ville säga!... Emellertid vände hon
sig beslutsamt till honom:
— Säg mig bara allting, Erland.
— Det är just det jag vill, Yvonne, men det
är inte så lätt att få andra att se en sak på
samma sätt som man själv ser den, och det är
möjligt, att dina föräldrar inte riktigt skulle
förlåta mig att jag talar med d i g. Men jag
känner dig och jag vet, att när det gäller dig
själv och dem du håller av, kan du nog vara
både tapper och förståndig. Inte sant, Yvonne?
— Jo, sade hon lite otåligt. Det var inte likt
honom att komma med så många preludier.
Säg mig det nu, Erland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
