Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stackars barn, medveten om den avgudade
moderns skuld och förräderi, fläcken på hennes
egen börd, hela hennes nuvarande skeva
ställning till Waasts släkt och gamla vänner. Lägga
denna förödmjukelsens börda på Edith och vilja,
att han, Erland, skulle vara den, som kom
och plågade henne med den onödiga berättelsen
om hennes mors felsteg... Hur kunde den
gamla intriganten Anne-Sophie ett enda
ögonblick inbilla sig, att han ville vara med om
sådant!... Han, som till vad pris som helst bara
ville beskydda Edith för allt, som kunde göra
henne ont... Hade han inte, när hon vädjade
till honom, genast uppgivit lyckan att se henne
— visserligen en smärtfylld och blandad lycka,
men för den, som intet annat ägde att glädja
sig över, ändå ett slags lycka...
Erland förstod nog aldrig, vilket intryck det
enda ordet »din syster» gjort på Yvonne — hur
förvirrad, hur skamsen, hur liksom bländad, hon
kände sig! Nöjd med att vara över det värsta,
fortfor Erland att inviga henne i saken och
sade strax efteråt — lugnande, uppmuntrande
och i lite skolmästaraktig ton:
— Det är ingenting du behöver ta dig när,
Yvonne, och du hör ju jag talar till dig som
till en klok, vuxen flicka. Långt innan Vilhelm
träffade Marianne (av ett slags finkänslighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
