Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prestige, hon ännu ägdel Men inte ville hon
säga något om den stackars tösens börd! Det
kunde inte falla henne in — det vore simpelt
och bror Vilhelm skulle förstås aldrig förlåta
det. Andra behövde ju heller inte veta något,
men vore det inte nästan en plikt mot Edith
själv att en gång låta henne få veta sanningen?
På det viset satt hon och tänkte och
fantiserade hit och dit, fram och tillbaka, utom sig
av avundsjuka och bitterhet, sårad i sin
ömmaste punkt: tron på hur mycket hon betydde
för den man, hon själv aldrig kunnat få och
aldrig unnat någon annan. I över tjugu år hade
hon, utan att medvetet röja sig, utan att riskera
sitt rykte eller någonlsin på annat vis
blottställa sig själv, endast i kraft av sin viljestyrka
och sin överlägsna kombinationsförmåga, sin
hemliga beständiga vaksamhet och kontroll
verkligen lyckats genomföra, att han, som ändå
långtifrån var oemottaglig för kvinnligt
inflytande och som så många kvinnor lagt an på,
aldrig blivit gift. Och så — så — när hon
äntligen trodde all fara i den riktningen
överstånden, så träffar han oförmodat Vilhelms oäkta
dotter — en person, ingen på åratal hade ägnat
en tanke! — Bakom ryggen på alla dem, som
intresserade sig för hans välfärd och utan minsta
hänsyn till gamla beprövade vänner — utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
