Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag stannar bara ett par minuter,
försäkrade Anne-Sophie på sitt myndiga sätt. Och;
annat var nog i det ögonblicket heller inte
hennes mening. Men hon ville se Edith...
Sköterskan gick stillsamt in och anmälde
henne och kom småleende ut igen: naturligtvis
vore majorskan mycket välkommen...
När hon infördes i den stora sängkammaren,
som varit Hennings föräldrars, och vilken hon
själv i sin ungdom mera än en gång i tankarna
ordnat och ommöblerat, liksom hon i
inbillningen — den gången hon trodde sig bli
härskarinna där — ommöblerat och kalfatrat nästan
vartenda rum på Oringtofta — smålog Edith
emot henne från sin säng och räckte henne
handen, när hon närmade sig.
— Den lille har nyss somnat, sade hon. Han
ligger i nästa rum... Hon vinkade vänligt till
sköterskan, som lite tvekande stannat vid dörren.
— Om en liten stund kommer jag in igen —
sade denna. Nu får fru Waast inte
överanstränga sig...
Anne-Sophie hade genast kommit fram med
de övliga lyckönskningsfraserna och nu — i
det hon tog plats i den framdragna länstolen
— pekade hon beundrande på de många
blommorna, som i vaser och skålar stodo uppställda
på ett bord mitt i rummet, så att Edith utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
