Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIV.
Den gamla hushållerskan, som varit på Urfva
nästan så länge Marianne kunde minnas, kom
stillsamt, utan att knacka, in ifrån matsalen och
talade diskret förtroligt och beklagande om det
som hänt.
— Det är ju rysligt sorgligt det Sven berättat
ifrån Oringtofta — hon vände sig medlidsamt
intresserat huvudsakligen till Marianne, som gått
bort till ena fönstret och stod och vände ryggen
mot rummet. När ingen svarade henne, suckade
hon och teg och frågade ännu mera lågmält,
om det skulle väntas på herr Seiszing eller
om hon finge låta sätta in soppan?
— Vänta, sade Marianne utan att vända sig
om... Vänta lite ...
Hon inte bara undrade på — hon kände sig
djupt orolig, nästan tillintetgjord över det sätt,
varpå hennes man tog Edith Waasts plötsliga
illabefinnande. Så bruten och förkrossad kunde
hon aldrig minnas, att hon någonsin hade sett
honom... Och nu — utan ett ord till henne —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
