Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och såg Marianne och hennes dotter, hade han
förstått, att han inte kunde övergiva dem. I
synnerhet då Yvonne så lidelsefullt direkt vände
sig till honom. Han höll av dem alla här på
Urfva — mer än han trodde, märkte han nu,
när han såg dem så olyckliga — och för Ediths
skull... för Ediths egen skull måste han ha
sinnesnärvaro nog att inte låta någon märka,
hur nära han tog sig hennes fara. Men —
tänkte han bittert — om det var något han
lärt i livet, så var det ju framför allt att visa
sinnesnärvaro.
Medan han gick där ute på vägen med
hän-nerna i fickorna utan överrock och frös bitterligt
i den isande marsvinden över slätten, kände
han dock en viss tillfredsställelse över att, när
det gällde, ha kunnat taga befälet över dem
alla, ha varit den, som ensam kunnat hjälpa
och råda. Inte ett ögonblick tvivlade han på
Anne-Sophies skuld — till och med tjänstfolket
satte ju tydligen hennes besök i förbindelse med
den hastiga försämringen i Ediths tillstånd ...
»Nu kunna d e tala med varandra», tänkte han
åter på Vilhelm och Marianne, som han nyss
lämnat. »Men vem har jag, till vilken jag kan
tala om detta?» Och åter såg han tydligt Edith
för sig sådan som hon för några veckor sedan
hade suttit vid hans säng i den fotsida mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
