Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På vägen nära stationen mötte de ekipaget
från Oringtofta med professorn, som skulle med
kvällståget till Lund. Sven vände sig om mot
sin granne på kuskbocken liksom för att säga
något, men när han såg hans ansikte under
mösskärmen, teg han.
I salongen med de gröna möblerna och
schackbordet i hörnet, där Erland i somras talat med
Edith och sett henne gråta, kom Henning Waast
ut och tog emot dem. Han höll sig rak och
föreföll ganska lugn och fattad, men under
den stora lampan i taket såg han långt gråare
och äldre ut än vanligt och fårorna i hans
ansikte framträdde skarpare.
— Det är förbi, sade han sakta till Marianne
— för mera än en timme sedan. Sedan i
förmiddags har hon inte haft ringaste
motståndskraft ... Därpå tackade han dem alla för deras
medkänsla, för det trofasta deltagande de under
hela denna svåra dag hade visat honom —
hela tiden djupt rörd men mycket behärskad.
— Kom in och se henne, sade han... De ha
redan ordnat där inne... Kom in
allesammans ... Se henne ännu en gång — hon är så
vacker..,
De gingo genom Ediths eget rum, där det
gamla sybordet stod i fönstret och det vackra
porträttet av Blanche Eysten hängde över skriv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
