Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en dräng att taga emot hästarna, började hon långsamt
gå över den gamla fyrkantiga gårdsplatsen upp emot
huvudbyggnaden.
... Du gode Gud, en sådan evighet sedan hon sist
såg detta långa, gamla slottsaktiga hus med de breda,
smårutiga fönstren, genom vilka nu ljuset från brasor
ooh lampor började strömma ut över gården! När hon
reste, hade Henrik och Malin, efter gamle baron Stjernes
död sommaren förut, helt nyligen flyttat hit och ännu
ej fått huset riktigt i ordning. Hon mindes sista gången,
en dag i mars för nio år sedan, hon var här med Karl
för att säga farväl, och Malin — det var blott ett par
månader innan hennes yngsta pojke föddes — hade gråtit så
mycket, att de, för att spara henne, varit tvungna att gå
långt förr än de egentligen ämnat... Hon mindes ännu
denna stämning av tröstlöst vemod, varmed hennes
snyftningar länge förföljt dem, och hon mindes — hur
man då kunde komma ihåg allting! — att hon, när de
äntligen sagt farväl och åtföljda av Henrik Stjerne gingo
ut genom salongen, stannat framför ett tydligen alldeles
nytt porträtt i stort format, vårdslöst och tillfälligt
uppställt mot en av de ostindiska urnorna på schatullet.
— Vem är det? hade hon i förbigående frågat. Och
Stjerne hade lika likgiltigt svarat:
— Min hustrus kusin, Thomas Carter, som just i dag
skriver till oss, att han blivit utnämnd till
legationssekreterare i Paris.
Det var första gången, allra första gången, hon
någonsin hört hans namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
