Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
list hos damer, ska jag säga dig — för nu känner jag
dem, så att jag kan tala om det. De kunna vara dryga
och högmodiga eller samvetsgranna och egenrättfärdiga
— utmärkta, alldeles felfria — men stolta, så som en
man kan vara stolt... Nej, då... För resten är stolthet
sällsynt också hos män...
Hennes röst var vårdslös, litet föraktligt bitter. Men
plötsligt smålog hon — liksom vid ett bestämt minne —
uttrycket i hennes ansikte ljusnade och veknade.
— Vad tänker du på, Xandra? frågade Helga och
smålog ovillkorligt, hon också.
— På mina bekanta, sade Alexandra och såg rakt ut
framför sig.
— Men du ser så glad ut? ...
— »Men»?... Jag har verkligen också några trevliga
bekanta.
— Damer? frågade Helga. Hon visste inte själv,
varför hennes röst lät så osäker.
Alexandra skrattade:
— Varför inte? sade hon på sitt mockanta sätt. Det
finns många jag tycker om. När de bara kunna hålla
mun och inte alltid tala om sig själva. Du vet, de kunna
bli förtroliga med varandra och säga nästan vad som
helst åt varandra, blott de sitta ensamma en kvällstund
vid en brasa...
— Det kan jag, sade Helga ödmjukt.
— Vänj dig av med det då, kära du, sade Alexandra
i sin förra kyliga ton.
— Xandra, hon såg upp på henne, du har blivit så
underligt hård.
— »Hård», upprepade Alexandra. Och nu lät hennes
röst verkligen bitter. Det ligger väl i min natur att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
