Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— rastlöst. Nu stannade hon uttröttad, modlös, nästan
med en viss leda lör sig själv.
Du store Gud, tänkte bon. Alla dessa bagateller,
som för andra människor blott äro bagateller — sådana
dimensioner de alltid antaga för mig.
Men taggen satt kvar: hur hade han kunnat sitta och
säga till AAalin — hon kunde se honom sitta där med
benen utsträckta framför sig, medan han lojt och
långsamt förde fingrarna fram och tillbaka emot varandra —
sitta där och säga till Malin: »Jag riktigt längtar att träffa
Alexandra igen — kommer hon inte hit i dag?» Och hon
— hon, som hade all möjlig möda att nämna hans namn
någorlunda ogenerat och naturligt! Inte därför att hon
var kär i honom — Gud bevare oss väl, s å illa var det
ändå inte! — men därför att hon... att hon... O, enfald
över all enfald! Därför att hon gick här och inbillade
sig, att h a n led av olycklig kärlek till henne.
Hon drog hånande på munnen åt sig själv och kom
därpå — Gud vet varför! — ovillkorligt att titta sig i
spegeln.
... Nåja, inte såg hon illa ut precis. Men de flesta
skulle nog föredraga till exempel Aline. Och för en karl,
som kom från Staterna och hade amerikanska begrepp,
liknade hon nog närmast en kvarteron.
Hon kände en viss tillfredsställelse över var spark
hon gav sig själv. Om hon nu inte hade varit så dum
— så simpelt lättstött och dum — hade hon nu kunnat
sitta i den vackra gamla salongen på Marieholm och höra
nytt från... Washington.
— Xandra!... Men du har ju reglat dörren... Snälla
Xandra, det är kvällsmat. Skynda dig — pappas gröt
blir kall...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
