- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
75

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hur kan du veta det? frågade han skrattande. Vad
vet du om mitt liv?...

— Ingenting, medgav hon överlägset. Men jag har
väl ögon i huvudet... Och jag kan se på dig, eller
känna, eller... Jo, du ser ut som om du hade gått
igenom en hel del...

Han skakade på huvudet:

— Jag är rädd för att du har orätt, min kära Malin,
sade han bara. Både i Europa och i Amerika har mitt
»liv» varit så alldagligt som väl möjligt...

Det första mötet mellan honom och Alexandra hade

— trots hans uppenbara glädje att återse henne — varit
något formellt. Hon hade i sitt sätt — i synnerhet under
sinnesrörelse, eller då hon kände något mycket
intensivt — en viss kantighet, nästan tvärhet, som gav något
spänt, forcerat åt själva hennes ton och hållning. De,
som inte tyckte om henne, sade också alltid, att man
strax kunde märka, att hon icke ägde någon vidare
världsvana. Det ägde hon heller inte.

Efter denna första korta och, åtminstone för
Alexandra, som medvetet och omedvetet väntat sig så mycket
av återseendet, otillfredsställande eftermiddag hade Malin
emellertid inbjudit sin svägerska att tillsammans med
barnen stanna en veckas tid på Marieholm. Och redan den
allra första aftonen i denna med en viss bävan motsedda
vecka fick Alexandra anledning att märka, att den vän,
på vars sällskap hon nu visste att hon satte så orimligt
högit värde (detta var hennes eget uttryck), ej i något
avseende förändrat sig.

Det var en mycket ljus juniafton med månsken. De
yngre barnen voro redan i säng och på den stora
trappan utåt gården stod Malin Stjeme lutad mot järnräcket
och yäntade på sin man, som ute på gårdsplatsen gav

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free