Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Min halsstarrighet den gången — förstår du inte
det? — förpliktar mig nu.
Hennes ögon, i vilka han läste full, förtvivlad
till-ståelse, mötte hans. Han kramade hårt hennes hand, som
ännu vilade under hans.
— Men jag älskar dig, mumlade han, som om detta
faktum förändrade, måste förändra allt. Och glömsk
av allt annat, överväldigad av sin egen, så länge
tillbaka-trängda lidelse, som han nu icke längre sökte bekämpa,
upprepade han: Jag älskar...
Nästan krampaktigt återgäldade hon hans
handtryckning. Hon slöt ögonen. Hennes sinnesrörelse, då han
— hjälplöst, nästan ohörbart — upprepade dessa ord,
som ingen av dem förut tilltrott sig mod att utsäga, var
så intensiv, att hon plötsligt genom hela sin varelse kände
liksom en rysning av köld.
— Ar d u här? hörde hon från verandan — rakt över
sitt huvud — sin bror Ludvigs förundrade stämma. Han
böjde sig över räcket ut i halvmörkret. Bakom honom
skymtade Alexandra, som hästigt vände sig om, Alines
lätta vita fjäderboa.
— Ja, sade Alexandra och reste sig upp med en viss
svårighet. Vi tyckte, att det var så varmt där inne ...
Aline stack sitt vackra ljusa kattansikte längre fram
över Ludvigs skuldra. Hon såg ned på Alexandra —
nedifrån och upp — och skrattade plötsligt sakta, muntert,
alldeles omotiverat.
— Det tycka vi väl alla, sade hon oskyldigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
