Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talitet möjligen kan vara. Han såg henne — och redan
den allra första kvällen han såg henne, förälskade han sig
i henne.
Hans hjärta hade varit så tomt, hans liv, oaktat alla så
kallade »nöjen», till den grad ensamt och
schablonmässigt enformigt, att trots de förtvivlade utsikterna för
denna kärlek, vilken ’han under lång tid icke ägde
ringaste hopp om att se delad, var det med rörelse och
triumf, nästan lycksalighet, han själv konstaterade, att
han ännu var i stånd att älska så varmt och osjälviskt.
Varenda yttring av denna nya känsla, åt vilken han ända
från början utan minsta motstånd — säker på, att hon
skulle göra allt motstånd, som behövdes — överlämnade
sig, var honom dyrbar, nästan som den spirande brodden
på en länge ofruktbar åkerlapp. Hennes hjälplösa och
osäkra ställning, långt ifrån att skrämma honom, bidrog
blott att öka hans ömhet för henne. Senare, allt eftersom
hans känsla växte och samtidigt blev mer och mer
fordrande och egoistisk, undrade han ofta, om han ej alltid
— utan att vilja göra sig själv reda därför — i djupet av
sin själ hade gjort räkning på att Karl Skytte, som de
amerikanska läkarna då med bestämdhet antog för
bröstsjuk, skulle dö och lämna henne fri. Ty underligt var
— det tänkte han sedan ofta på — att han under hela
denna första tid av deras bekantskap alltid undvikit att
se framtiden in i ögonen, och aldrig kunnat förmå sig till
att uppgöra några planer angående utvecklingen av sitt
förhållande till Alexandra.
Han älskade allt hos henne — från det stolta och
något misstänksamma sätt, varpå hon höjde huvudet, då
någon närmade sig henne, ända till det egendomligt fasta
och spänstiga fotskiftet, i vilket han tyckte sig igenkänna
något av det »vilddjursaktiga», som hon själv skämtsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
