Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjälpte ingen kära mor nu — hon finge vara så god att
säga om hon visste något om Xandra och vad det var
hon visste...
Aline var nervös och rödögd, när hon kom ut igen.
Hon ville se den, som inte morbror, när han satte den
sidan till, kunde pina vart ord ut ur — sade hon
hysteriskt till Thorborg, som häftigt förebrådde henne.
Stackars Thorborg kände sig ju ändå som själva roten och
upphovet till all denna ängslan och oro, som de nu bägge
för Alexandras skull erforo. De båda flickorna hade nu,
då gubbens misstänksamhet blivit väckt, riktiga
samvetskval och kommo överens om, att det nog vore bäst att
inte säga något åt Alexandra — inte än åtminstone. I
stället voro de bägge ovanligt ömma och uppmärksamma
emot henne på kvällen och märkvärdigt lättade, då de
förstodo, att fadern tydligen intet hade sagt henne. Han
satt bara och följde henne så underligt noga med ögonen
— riktigt hjärtängsligt forskande och noga. Själva
Thorborg tyckte plötsligt, att det var synd om honom, när
hon en gång under kvällsvarden mötte hans ögon.
Stjemes bal hade varit om lördagen och detta hände
på måndagen. På torsdagen var det lilla Evas födelsedag
— gubben glömde aldrig ett datum — och han föreslog
plötsligt, att den skulle firas med ett större bamkalas.
Det behövdes inga förberedelser — vore inte alltid
visthus och källare fulla på Råsnäs? ... Vad hade han
annars arbetat för under alla dessa år? ... Naturligtvis
skulle ungens första födelsedag i Sverige firas riktigt
storståtligt... Och kusinerna på Marieholm skulle
naturligtvis först och främst komma... Mamma själv borde
genast skriva till friherrinnan och bjuda dem...
Thorborg hade under alla dessa förhandlingar i sin
växande ängslan anförtrott saken åt Ludvig. — Men vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
