Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du ser då, Ludvig, utbrast Helga häftigt, att hon
inte är i stånd att tala med någon just nu.
Brodern såg från den ena till den andra av sina två
systrar och förstod genast — blott genom att se dem
— att något inte var som det borde vara. Kanske anade
han liksom Helga, vad det var.
— Säg mig, vad jag skall göra, sade han kort till
Alexandra. Men hans ton var lågmält osäker — undfallande,
nästan ursäktande.
— Jag vet inte... mumlade hon. Hennes ögon
liknade, då hon lyfte dem mot honom, ett jagat djurs. Kan
jag inte? ... Är det inte möjligt att jag kan slippa? ...
— Jag är rädd för, sade Ludvig långsamt, medlidsamt,
att... att du i alla fall måste tala med honom.
— Bed honom komma hit upp, sade Helga plötsligt
beslutsamt. Hennes och Ludvigs ögbn möttes.
De tego alla tre — väntade på Alexandras avgörande.
Åter hörde de dörrarna gå där nere — röster — steg i
förstugan.
— Ja, sade Alexandra nästan ohörbart. Det är visst
bäst. Bed honom komma hit upp.
Ett ögonblick slöt Helga systern nästan hysteriskt
intill sig — Jag går... viskade hon.
— Seså, Xandra... Brodern tog redan i låset, hans
blick sökte hennes. Kom ihåg, att han kan vara här uppe
senast om ett par minuter.
— Gå bara, mumlade Alexandra. Hon gjorde en
rörelse emot dem med handen.
Hon blev stående mitt på golvet, medan hon hörde
deras steg försvinna i trappan. Hon försökte att tänka,
att fatta ett beslut... Hon visste ju, att hon om några
minuter skulle träffa honom.
Helt och hållet oförberedd hade han inte kommit. I det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
