Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för resten mycket olycklig över att hans förhållande till
oss, till mig, som han alltid har hållit så mycket av, nu
för alltid blivit förstört. Och barnen hade han också fäst
sig så mycket vid, sade han...
Hon satt en stund och stirrade bedrövat ut framför
sig och bet sig i läppen för att hålla den stilla. Därpå
skakade hon på huvudet och sade med en helt annan röst,
i det hon, med en djup suck, liksom sköt alltsammans
ifrån sig.
— Å, det är ju så pinsamt och ohyggligt för oss alla,
detta...
... Och vad skall jag säga till barnen, vände sig
plötsligt hennes tankar till hennes eget närmaste
bekymmer. Hur skall jag någonsin kunna förklara Agnes och
Ebba detta?... Det kommer ju att kullstörta alla deras
begrepp om oss alla... Nu ta de »far» och »mor» och
»hem» så enkelt. Det blir som att välta själva
grundvalen ...
— Du tänker bara på d e m, sade Henrik förebrående.
Tänk på Karls barn.
— Å, de äro ju, gudskelov, rätt små ännu... Men
nog tänker jag på dem också, må du tro...
Hon teg lite och satt och såg ut framför sig med sina
tårfyllda ögon, i det hon långsamt, gång på gång, snodde
den fuktiga näsduken omkring pekfingret.
— Jag vet inte, hur jag skall kunna säga det till Agnes,
liksom pressade sig hennes innersta beständiga tanke åter
fram.
— Tror du då?... Hennes man vände hastigt på
huvudet och såg ängsligt, liksom frågande ned på henne.
Men Malin, du menar då inte?... Du kan väl aldrig
tro?...
— Vad vet jag? ... mumlade hon nästan retligt, halvt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
