Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När gamle Joachim Skytte dog i slutet av 1870,
övertogs Munkeboda av hans äldste son Karl Niklas, vilken
dittills slagit sig fram som förvaltare på ett gods i
Östersjöprovinserna. Med de besparingar han under dessa år
lagt upp och med hjälp av sin hustrus lilla förmögenhet
lyckades det honom att återköpa nästan hälften av den
gamla styckade egendomen. Det var ingen briljant affär
han gjorde, men det tycktes honom alltför svårt —
nästan omöjligt — att låta Munkeboda definitivt gå ur
Skyttarnas ägo.
Malin var blott två år gammal, när farfadern dog, och
den gamla förfallna gården var det enda hem, hon
någonsin kunde minnas. Hon var den tredje i ordningen av
syskonen, Joachim och Karl voro ett par år äldre, Nils
korn efter henne, och Charlotte var den allra yngsta.
Så snart hon blott någorlunda kunde reda sig själv, kröp
hon med bröderna omkring i stallar och fähus, vedbodar
och lador — framför allt höllo de till i folkstugan. Modern
hade alla händer fulla med arbete i kök och visthus och
trädgård, dessutom vilade ju de mindre barnens skötsel
nästan uteslutande på henne — de tre äldsta fingo, så
gott de kunde, sköta sig själva. Och de gjorde det
förträffligt — deras liv var så fritt och lyckligt de någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
