Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språkslösa börd, skulle ha uppnått att göra sig
någorlunda accepterad av den förnäma världen, kände sig icke
på långt när tillfredsställd av att vara en matador i
Sverige. Liksom alla britter ansåg han sitt vistande i
utlandet närmast som en temporär förvisning och var alltid
fast besluten att en gång återvända »hem». Därför sökte
han beständigt oförtrutet förbindelser inom den
samhällsklass, vilken ensam var i stånd att i London skaffa honom
den sociala position han åtrådde som sitt livs mål.
Onkel var emellertid inte den ende av familjen, som
intresserade sig för sin högvälborne landsman. Malin
Skytte gjorde det också — med djup vördnad såg hon
upp till Jack Heathcote som »det stiligaste hon visste».
Han hade hela vintern vistats i Stockholm, där han
naturligtvis varit en mycket eftersökt och firad gäst inom hela
den engelska och anglosvenska societeten, och lilla Malin
hade haft den lyckan att träffa honom några gånger. Inte
ofta — Mary och hon kommo ju inte riktigt ut ännu, och
det var egentligen blott när han om förmiddagarna
besökte Carters, som hon haft den turen att se honom.
När han nu kom in, satt hon i andra ändan av
rummet och talade med Elof Hellwer. Hon hade slagit sig
ned på ett av trappstegen till den låga bibliotekstrappan
och höll sig fast i den snidade ledstången, medan hon
pratade. Hon visste, att han skulle komma, och om hon än
skämdes för att riktigt tillstå det för sig själv, var det
dock i själva verket närmast till ära för honom, som hon
i afton klätt sig i en vit, urringad muslinsklänning och
hade fäst en halvmåne av äkta pärlor (nästan det enda
smycke hon ägde) i det svarta sammetsbandet kring sin
smala hals.
Hon spratt till, då hon hörde hans röst — artig och
väluppfostrat uttryckslös — medan han hälsade på mos-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
