Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes, uppträdde på ett sätt, som icke riktigt motsvarade
förhållandena där hemma. Hon undrade plötsligt, nästan
generad, om han kanske trodde, att hon var rik — lika
rik som Mary. Så hörde hon igen hans röst — och på
en gång kände hon sig åter lika glad och säker som
någonsin.
»Har n i någonsin tänkt på, fröken Malin» — han såg
henne (halvt skälmaktigt, halvt allvarligt in i ögonen —
»var jag i mitt liv har hållit hus?»
»Å, ni har väl rest...» Malin undvek plötsligt hans
blick och gjorde ett forcerat, förläget försök att slå in
i vanlig »ledig» konversationston. »Det bruka ju ni
engelsmän alltid...»
»Ja, litet har jag ju rest... Men» — hans blick
mörknade, och han talade så tvärt — »jag har för resten
på sista tiden alltid varit mest i London.»
Malin såg hastigt upp — hennes redan skärpta öra
hade genast upptäckt det förändrade uttrycket i hans
stämma. Varför sade han det så underligt? — Liksom
han plötsligt kommit att tänka på något som plågade
honom.
De gingo tysta bredvid varandra. Ett ögonblick for
verkligen genom hans huvud en slags lust att berätta
henne, hurudan hans ställning i verkligheten var, låta
henne veta, hur ömkligt komprometterad och bunden han
var. Men nej... Nej, han kände sig alltför feg att möta
ångesten, förvirringen, oviljan i denna klara, ogrumlade
odh förtroendefulla blick. Vad skulle det också tjäna till?
Det var fullständigt överflödigt. Andra skulle
naturligtvis tids nog vara så vänliga att berätta henne det. Hans
förhållanden voro ju tyvärr ingen hemlighet för hans
bekanta...
De voro nu ända framme vid stationshuset och Ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
