Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tänk dig — jägmästaren kommer ändå! Thomas
säger naturligtvis, att det är till ära för dig...»
Malin försökte att skratta för att slippa att svara
något. Herregud — varför skulle Henrik Stjerne komma
just nu i afton? Någon hemifrån — någon som hon kände
... Hon erfor en oförklarlig känsla av dovt obehag,
nästan fruktan, på samma gång som ett slags lättnad och
tröst. Och med detsamma hon hörde Stjernes namn
längtade hon häftigt hem till Munkeboda.
Fru Carter hade bjudit honom egentligen blott för
formens skull utan att på allvar räkna på, att han skulle
komma. Ingen trodde, att han skulle vara hemma från
skogarna så snart igen.
Inne i salongen fick Malin strax syn på Stjerne. Han
stod och talade med1 onkel Carter framme vid ett av
fönstren. Hon kände ögonblickligt igen hans profil mot
rutan. Det var ännu icke tänt ljus.
Han förde henne till bordet — moster Agnes hade
arrangerat det så i betraktande av, att de ju voro gamla
bekanta. Medan soppan serverades, rörde sig också
deras samtal uteslutande om gemensamma släktingar,
gamla barndomsminnen — Marieholm och Munkeboda.
En sommar för tre år sedan — strax innan Malin blev
konfirmerad — hade hon så gott som dagligen varit
tillsammans med honom; sedan dess hade de icke träffats.
Men d å hade han, fastän han var så mycket äldre än hon
— hela tio eller tolv år — »gällt» henne och till och med
föredragit henne framför andra riktigt fullvuxna flickor.
På den tiden hade Malin också varit mycket smickrad
av denna hans oväntade uppmärksamhet och så
upptagen av honom själv, att hon i samtal med andra aldrig
utan i högsta nödfall nämnde hans namn. Men, när hon
så inte träffade honom på hela tre år... Nu tänkte hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
