Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den naturligaste sak i världen. »Det har Mary aldrig
sagt något om.»
»Det var också bara tillfälligt... En kommission»,
mumlade han och blev röd — så där plågsamt röd ända
upp i pannan, som Elof Hellwer så ofta blev.
En eftermiddag bortåt slutet av november, då hon
gick ned för trappan i Louvren, mötte hon — han kom
rakt emot henne, som om han redan på avstånd sett
henne — Henrik Stjerne.
De stodo mitt för varandra i trappan, han ett par steg
längre ned än hon. Hon blev så glad, att hon rodnade.
De första sekunderna kom ingen av dem sig för att
säga något. Det var Malin som först räckte ut handen
och hälsade:
»Qoddag» — hon tvekade litet och fick inte fram
mera. Det var plötsligt så svårt att helt frankt säga
Hemlik.
»Qoddag, Malin.» Han tog hennes hand odh behöll
den ett ögonblick. De gingo bägge långsamt ned för
trappan.
»Men Henrik skulle väl upp?»... Hon stannade.
»Jag kan gå i morgon. De stänga visst i alla fall
strax...»
Han fick fatt i hennes paraply och räckte henne den.
De gingo tysta bredvid varandra längs trottoaren fram
till Pont Royal.
»Har Henrik varit här länge?» började Malin litet
beklämd. Det var så underligt, att han inte sade något alls.
»Nej — jag kom i går morse.»
Åter igen stod samtalet stilla. Malin var litet nervös
och höll på att snava över ett bortkastat fruktskal.
»Tag min arm, Malin, så går du bättre...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
