Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hatten. Han såg alltid mycket högtidlig och allvarlig ut,
när han hälsade.
Malin fick brått med att draga ned floret över
ansiktet. I samma sekund hon mötte hans blick, visste hon
att detta möte naturligtvis inte var tillfälligt. Då han kom
nära henne, räckte han henne handen.
»Det vackra vädret håller i sig, tror jag», sade han
med sin vanliga röst. »Har du inte tid att gå litet? ...»
»Malin, säg mig», började han litet tveksamt, dröjande
— de hade kommit in i Luxembourgträdgården, som
under de avlövade träden låg ljus i det kyliga
vintersolskenet. »Säg mig nu — varför ville du egentligen inte med
i går?»
»Jag ville måla», svarade Malin så naturligt hon kunde
och såg ihärdigt ut framför sig.
»Jag behöver naturligtvis inte berätta ’dig, att ingen
av oss kom till S:t Cloud», sade han torrt.
»Å...» mumlade Malin uttryckslöst med ett svagt
försök till beklagande.
»Var du», han tvekade litet, »var du... Var det
på mig du var ond?»
»Ond?... Men Henrik!... Det var ju bara snällt av
dig, att du ville ha mig med...»
Han såg hastigt på henne utan att kunna fånga
hennes blick.
»Du vet mycket väl, att det inte var av —
’snäll-het’», kom det kort, tillrättavisande.
»Jag ville verkligen måla», förskansade Malin sig
igen.
De gingo tysta ett par minuter. Stjerne rörde upp
med sin käpp i de torra löven vid sidan av gången, så
att de prasslade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
