Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur kunde ’han bara tro, att någon kunde tänka på Elof
Hellwer, när...
Han drog plötsligt hennes arm in under sin och
behöll handen.
»Far du då med mig till S:t Cloud i morgon?...»
»Jag har visst inte tid» — hon såg upp halvt blyg,
halvt skälmaktigt säker. »Det är ju en vardag.
Varför vill du inte fara ensam? ...»
»För det... Men Malin — jag trodde verkligen, att
vi kommit överens om att se det tillsammans?...»
»Det är ju så mycket annat, som du kan se utan
mig!» kunde Malin inte låta bli att pika honom. Men
när foon hade sagt det, tryckte hon — liksom
avbedjande — en kort sekund sitt huvud bakåt mot hans
skuldra.
Hans ögon mötte ’hennes och vilade i dem. »Om
jag förstod...» mumlade han med en röst, som skälvde
i klangen, låg och varm. »Om jag bara kunde
begripa ...»
Solen höll på att gå ned bakom trädtopparna. Det
hade plötsligt blivit kallt och trädgården blev
småningom nästan tom. Henrik och Malin märkte det
icke; liksom efter tyst överenskommelse vände de
tillbaka, var gång de kommo till slutet av allén, och
fortforo att gå upp och ned. Plötsligt hade de börjat tala
om den där sommaren hemma i Göinge för fyra år
sedan och kunde icke hålla upp igen. Det var tusen
»minns du?» och »kommer du ihåg?» medan han
beständigt höll fast hennes hand på sin arm, och icke
längre kunde slita sin blick från dessa skiftande grå
ögon under floret och dessa vackra, rörliga läppar,
som halvöppna smålogo upp emot honom, när hon
böjde huvudet tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
