Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med frisk, syrlig doft från vissnade blommor och
avfallande blad — mötte Malin honom på väg till
ateljén. Det var i själva uppgången till deras vanliga
promenadplats Luxembourgträdgården, och hon
stannade litet förvånad, ty dagen förut hade han sagt, att de
kunde träffas först om aftonen, då han ville komma ut
till Rue de Vaugirard. Han skrattade litet tvunget, när
han tog den hand hon frimodigt räckte honom.
»Jag trodde nog, att du skulle gå den här vägen i
dag. En dag, som i dag» — han såg sig omkring —
»äro gatorna omöjliga ...»
»Jag trodde inte, jag skulle få se dig förrän i afton»,
sade Malin enkelt. De hade börjat gå framåt
tillsammans.
»Det hade jag också tänkt...» Han såg ned och
hans sätt var icke så säkert som vanligt. Därpå —
hastigt, beslutsamt, utan att möta hennes blick:
»Bry dig inte om den där dumma ateljén i dag,
Malin! Res i stället med mig till Versailles.»
»Men, Henrik!» sade Malin helt perplex. »Vad
tänker du på?»
Han svarade hastigt, brådstörtat, litet ansträngt,
med en ton, som han förgäves sökte göra likgiltig:
»Jag reser hem i övermorgon.»
De gingo tysta ett par minuter, tordes inte se på
varandra. Så sade Malin bara — sakta, underligt
ödmjukt:
»Ja, låt oss då ...»
Utan att tala vidare om saken, gingo de strax ut
ur parken och Henrik vinkade otåligt till första droska
de mötte, i det han tvärt ropade:
»Gare Montparnasse!»
I kupén satt en gammal herre med två halvvuxna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
