Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade börjat stiga ned för trappan och stod redan
ett par trappsteg lägre än hon, då han plötsligt vände
sig om och grep hennes hand.
»Malin!»
Hon spratt till och såg ned på (honom. Och i
samma ögonblick deras blickar möttes, förstod hon honom.
»Jag kan inte, Malin!» utbrast han lågt, häftigt, med
en röst, som stockade sig. »Jag kan inte resa utan
att säga dig det. Jag ville inte — det var icke min
mening... Jag hade givit mig själv mitt ord på, att
jag skulle behärska mig, låta dig vara i fred — med ditt
arbete, menar jag... inte tvinga dig...»
Hon svarade inte. De hade bägge långsamt
börjat gå ned för trapporna. Han höll ännu hennes hand
i sin.
»Tycker du det var underligt, Malin, att jag — inte
frågade dig?... Långt före detta, menar jag»,
viskade han lågt, oroligt ned mot henne.
Hon såg upp ett kort ögonblick.
»Var det då nödvändigt?» mumlade hon sakta,
nästan ohörbart.
Han stannade — tordes inte riktigt draga henne
intill sig här mitt på den öppna slottsterrassen.
»Se inte på mig, Malin» — hans röst lät hes och
sträv, han snubblade på orden. »Jag tordes inte,
ser du... Jag visste, att det skulle vara mig omöjligt
att lägga band på mig, när jag blott en gång sagt det.
Vad jag har längtat efter dig!...» slutade han i ett
starkt utbrott.
De kommo in i parken. Icke en fläkt förnams och
dimman hade efter hand blivit tätare; höga och styva
reste sig på bägge sidor om dem de avlövade träden i
Drottningens Allé. Så långt de kunde skönja sågs ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
