Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fast intill sig, och hon kände hans mun mot sin i en
lång och lidelsefull kyss. Då han åter tryckte sina
läppar mot hennes, märkte han, att hans kyssar svagt
besvarades.
Det hördes röster långt borta i dimman. Henrik
sköt nästan häftigt Malin ifrån sig. Stel, med litet
sänkt huvud gick hon bredvid honom förbi ett par
gamla damer, utstyrda med cityväskor ooh paraplyer,
vilka hela tiden tittade på dem från sidan. Först när
de voro ett långt stycke ifrån dem, sågo de åter upp på
varandra.
»Jag lovar dig — det skall inte ske mera», sade han
långsamt, mycket bestämt, och såg inte på henne,
medan han talade. »Det duger inte. Därför var det jag
ville ha väntat, tills du kom hem ...»
Hon brast plötsligt i gråt:
»Å, Henrik — det kan ju vara en evighet!»
»Inte om du inte själv vill.»
»Vill?... Du kan väl förstå, att jag bara vill, vad
du vill.»
»Vill du då uppgiva dina studier, innan» — han
tvekade, som om han ett ögonblick betänkte sig på vad
han ämnade säga — »innan du ännu fått en enda tavla
på salongen?»
Hon såg ned och svarade icke strax. Så förälskad
hon var, insåg hon dock, att han icke riktigt var i stånd
att fatta, vad hans fråga innebar för henne.
»Kan jag då inte måla sedan ...»
»Jo, naturligtvis. Så mycket du vill. Tror du jag
är en tyrann?» Han drog henne återigen intill sig.
»Men bara hemma?» Hon såg oroligt upp.
»Naturligtvis. Kunde du själv tänka dig något
annat?»
8. — Malin Skylte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
