Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligen märkvärdigt lik — nästan ännu sådan som då
han såg henne den där söndagsförmiddagen i Rue
de Vaugirard. Naturligtvis hade hon blivit en smula
fylligare och fått ett par små veck i ögonvrårna, men
det klädde henne nästan. Annars så... Sättet att föra
huvudet litet bakåt, så att hakan syntes dubbel och de
där mjuka, liksom smekande rörelserna med händerna,
när hon hanterade blommorna, hade hon ännu kvar...
Malin slog plötsligt upp ögonen, odi mötte hans,
som dröjande, allvarligt, nästan undersökande vilade
på henne. Hon blev litet röd och började hastigt med
handen sopa ihop blomstjälkar och avfall.
»Du sitter väl och längtar efter teet — det är en rätt
lång promenad ända från Lövsjö. Jag är en dålig
värdinna.»
»Men kära Malin...»
»Ebba! Spring ut och bed Lina taga in det lilla
tebordet med fyra koppar. Det står visst redan i
ordning... Tror du, att du kan det?...»
Ebba kom in på verandan. Hon höll pekfingret i
munnen och såg med stora ögon skyggt, litet fientligt
upp på den främmande, som med ett tvunget leende
räckte ut handen emot henne.
»Vad hon är lik dig», mumlade Elof med en viss
rörelse.
»Ja, det säga alla.» Malin såg ömt på sin dotter och
försökte dölja, hur stolt hon var över henne med ett
strängt: »Nå Ebba — nig nu vackert för farbror!»
Ebba var som en pil utanför verandan: »Var är
Lina, mor? ...»
Den svaga modern tordes inte av fruktan för
nederlag insistera vidare på nigningen. »I köket,
naturligtvis», sade hon bara. »Skynda dig.».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
