Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bord stod vid ett av fönstren, odh vid ett annat ett
staffli, med en målarelåda i den breda fönsterkarmen.
Golvet var efter gammal svensk sed helt enkelt
vit-skurat och mestadels obetäckt — blott ’här och där lågo
mindre, brokiga mattbitar och framför den kolossala
kakelugnen, mellan två högryggade länstolar, ett stort
björnskinn. Mitt på den breda kaminhyllan stod en
avlång gammaldags kristallskål med vilda blommor.
»Å, Malin» — Elof såg sig omkring — »om jag
såge detta rum på Kap skulle jag veta, att det var ditt».
Både Henrik och Mary sågo hastigt på honom från
var sitt håll — Henrik med en viss harmsen ironi; Mary
förvånad, illa berörd, med liksom en ångestfull
förebråelse i de stora, blå ögonen.
Malin gav icke akt på någon av dem. »Det säger
Henrik också!» skrattade hon nästan triumferande.
Den ömma beundran i hans stämma drev blodet upp i
hennes kinder och kom hennes ögon att lysa.
»Nu ska ni se mina skisser», hon hade plötsligt
blivit ivrig, i gott humör och bredde teckningar och
utkast i olja ut över möblerna. »Ni förstår — jag har
ju så rysligt liten tid, och inte har jag ju lärt mycket
heller...»
»Det är ju ’stor’ konst», sade Mary ironiskt, litet
bittert — hon höll ett par utkast framför sig.
Malin märkte icke förändringen i hennes sätt.
»Ja» — hon smålog halvt blyg men själaglad över
att äntligen en gång få visa och tala om sina stackars
ofulländade arbeten — »jag vet nog, att jag borde
hålla mig till blomstermålning och små beskedliga
interiörer. Men om ni visste, hur tydligt jag ser det för
mig — det riktigt kliar i fingrarna många gånger...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
