Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Malin slöt ögonen ooh smålog svagt. Hon
låtsade inte höra.
»Vad sade Mary, sedan jag hade gått?» frågade han
efter en stund.
»Hon chikanerade mig naturligtvis för ungarna!»
svarade Malin och skrattade. »Jag är nu så van vid
det, att det inte gör det minsta intryck på mig. Det var
värre på den tiden, då det till på köpet hette: ’0ch
tänk, vad det skall kosta att uppfostra dem alla
sedan’...»
Henrik skrattade också — hånfullt och inte riktigt
naturligt. Han avskydde släktingarnas inblandning i
deras privata förfiållanden, odh Marys uppriktiga
beklagande av Malin, vilket hon knappt brydde sig om
att dölja, irriterade odi sårade honom alltid mer än han
ville, att någon skulle märka. Malin själv tog det, som
hon sade, »mycket lätt».
»Jag tyckte allt, att Mary var en smula konstig i
dag», började han igen. Och därpå tvekande: »Tror
du verkligen det kan vara något emellan dem?...»
»Det tror jag alldeles säkert», svarade Malin
energiskt. »Det har det varit så länge jag minns...»
»Vad hindrar dem då?» Han såg henne in i ögonen.
»Vad vet jag!...» Men hon kunde inte hjälpa, att
hon sänkte ögonen under hans blick.
»Men j a g vet det», mumlade Henrik. »Jag har
alltid vetat det. Om jag inte tar fel, har Mary också
för länge sedan upptäckt det.»
»Dumheter, Henrik!» Malin försökte tala så
ogenerat Ihon kunde. »Det var på d e n tiden. Det har han
glömt för länge sedan.»
»Tror du?» sade Henrik skeptiskt. Han reste sig
upp och blev stående bredvid henne med händerna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
